I november 1985 togs ett historiskt beslut i Lunds Kommunfullmäktige – att låta bygga om det förfallna f d mejeriet till ett kulturhus. Till en kostnad av 18 mkr (varav c:a 15 från kommunen) stod Mejeriet klart i september 1987. Jag menar att Lunds Kommun därmed också intog en unik position i Sveriges kulturliv. Många städer bygger kulturhus, men vilken annan kommun låter sitt stora och enda kulturhus byggas upp av mestadels ungdomar och av pop, rock, jazz och världsmusik? Det vanliga är snarare kostbara satsningar på det som mer traditionellt ryms i begreppet ”kultur”.
Trots denna framsynthet anno 1985, har kommunen aldrig tagit sitt fulla ansvar vad gäller berättigade kostnader för att driva ett kulturhus. Från dag 1 och hela vägen fram till idag är istället känslan – ”vi byggde huset; men oj, ska ni ha pengar till verksamheten också?”
Jag är fullständigt övertygad om att den hållningen inte hade gällt om man byggt (eller i framtiden bygger) ett mer traditionellt kulturhus. För att inte tala om Region Skåne – där man i praktiken aldrig brytt sig om att regionen hyser ett speciellt kulturhus med både nationell och internationell ryktbarhet.
När jag arbetade på Mejeriet under 90-talet fick vi besök av snart sagt varenda medelstor kommun i Sverige – alla samfällt suckande av avundsjuka över huset. Idag är jag aktiv i Musikföreningen Plektrum, som i 20 år drivit den framgångsrika Jazzbrunchen. En unik konsertserie, väldigt ofta benämnd ”Sveriges bästa jazzgig” av musiker och orkesterledare.
Ändå tvingas vi nu för varje år dra ned på antalet speltillfällen, för att kunna behålla den höga nivån på musiken. Det här är bara ett exempel på det absurda och motsägelsefulla förhållandet Lund/Skåne – Mejeriet. Därmed cementerar kommun och region den djupt orättvisa fördelningen av samhällets stöd till dyrbar ”finkultur” och – i grunden lika högklassig – kultur med andra rötter. Kommunens årliga ersättning till Mejeriet räcker med nöd och näppe till för att hålla igång själva huset, trots ett stort mått av ideella insatser. Och Region Skånes representanter vänder sig bokstavligen bort i skam, när Mejeriet kommer på tal.
Här har vi alltså ett kulturhus som bildat förebild för många satsningar på andra håll, både i fråga om arkitektur och organisation. Så nu är frågan vilka framsynta politiker och tjänstemän inom kommun och region anno 2010, som vågar utmana förlegade värderingar inom kulturlivet och äntligen upphöja ett annorlunda kulturhus till den nivå där det hör hemma?
Till dess: Vet hut, vet sjufaldigt hut, Lunds Kommun och Region Skåne!
Pål Eriksson
